|
Under de senaste hundra åren har vi sett återupprättandet av den första trästaven
"Du människobarn, tag en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand… De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken. Hesekiel 37:16-17, 22 Under de senaste hundra åren och mer har vi sett återupprättandet av den första trästaven eller Juda som nation. Numera är Juda, naturligtvis, en erkänd nationell enhet bland de andra nationerna i världen. Naturligt så har Staten Israels lagar fastställt den judiska identiteten. De som kvalificerar till den har rätten att återvända till den Judiska staten, men hur är det med den andra trästaven, eller nationen av Josef, den som är i Efraims hand? De flesta av er känner redan till detta fenomen som äger rum runt om i nationerna, dvs icke-judar (främst kristna) som plötsligt eller gradvis upptäcker att de mycket väl kan vara de naturliga ättlingar till Israels förlorade stammar. Det finns många olika vittnesmål om hur var och en har kommit fram till denna medvetenhet. Återupprättandet av den andra trästaven som tas upp av ”Människosonen” i Hesekiel 37 är det som uppenbarligen händer i denna stund. De förlorade stammarna som är som torra ben, har varit utan liv, men nu för Anden dem/oss upp ur gravarna som icke erkända och de/vi är ett nätverk tillsammans (åtminstone genom den digitala världen) som Hans folk. Närvarande är alltså detta andra träd/nation som består av många församlingar, organisationer, rörelser, husgrupper och individer. En sak som de alla har gemensamt är deras nationella identitet som den andra distinkta nationen Efraim/Israel, bror till den judiska nationen. Det är därför viktigt att vi definierar ”efraimiterna” som en nationell enhet. Under många år såg de flesta av judarna de “tio förlorade stammarna” bara som en teori eller inte ens en myt. Men på senare år har det skett en ökande medvetenhet om detta, åtminstone i sfären av en sannolikhet. Det finns ett antal israeler som granskar och tittar på olika grupper i olika delar av världen som möjliga ättlingar till de förlorade stammarna. Men för att göra detta mer genomförbart, måste identiteten på det ”andra” huset få mer fast form, särskilt om de är i tiotusental till antalet. Här kan det mycket väl vara dags för offentliggörandet av den efraimitiska identiteten, precis som det var för vår förfader Josef, som uppenbarade sig för sina bröder, trots att han var klädd i sina egyptiska klädsel. Genom de bekymmersamma omständigheter som Josefs bröder hade blev de genom YHVH förberedda på att känna igen sin broder. Idag när vår broder Juda hotas av den arabiska befolkningen i och kring landet Israel, med en tillväxt som utgör ett hot mot den demografiska balansen i landet. Det finns några israeler som anser att om det verkligen är de ”förlorade stammarna” som har hittats, kan det vara svaret på några av våra avgörande problem i staten Israel. Jag tror inte att den som har kommit fram till uppenbarelsen om ”Israels två hus” frågan att den här sista utgjutningen av YHVH’s ande uppfyller den bibliska profetian om upprättelsen av hela Israels hus. Israels norra kungarike, Efraim, blev avvisat och blev avskuret av Elohim. Dess invånare och deras avkomma har varit brutna, obrukbara grenar på olivträdet från Jakob. I deras/vårat utkastade säd (som när man sår frön) har de/vi mångfaldigats och har blivit ”melo hagoyim” (fullheten av hedningarna/nationer.” 1 Mos 48:19) I denna tid finns det en kvarleva som Anden reser upp från gravarna, genom återupprättandet av riket som inrättas genom Messias Yeshua. Detta steg av YHVH’s Ande har tagit sig många olika uttryck, men det finns fortfarande en del som är gemensam för oss alla och det är vår nationella identitet och våra bibliska rötter. Ephraim |