|
Hemkomsten
"Vilken del har vi i David? Ingen arvslott har vi i Isais son. Gå hem till dina tält, Israel. Se nu själv om ditt hus, du David." Därefter gick Israel hem igen. (1 Kung 12:16). Dessa ord blev sagda av folket från Israels hus till folket från Juda hus, på den dagen som YHVH beslutade att dela det enade Kungariket Israel efter kungs Salomos regeringstid. Men, detta var inte första gången som Israel hade tilltalat Davids hus på detta sätt. Som vi alla vet, innan hela Israel accepterade ledarskapet av Davids styre, hade David regerat över Juda hus i Hebron i sju år. Intressant nog var det först efter han hade erövrat Jebusiternas stad Jerusalem som Israel slog sig samman med Juda och Davids hus styre. Men Davids regering bröts och han avgick och lät sin rebelliske son Absalom att ta spiran i Jerusalem (2 Sam 15:14). Vid den här tidpunkten flydde David och stannade bortom Jordanfloden i staden Mahanaim, som betyder ”läger” (detta kan ha varit den plats som Israel slog läger vid, före de gick in i Landet). David väntade där och gick inte ut med sin armé mot sin son. Men även efter kriget och sin sons död så gick han inte upp för att ta tillbaka sin rättmätiga plats i Jerusalem. Varför? Absaloms armé bestod mest av de israeliter som kom från norr, som efter att de blev slagna flydde till sina egna tält. Vi får också veta att alla stammarna grälade sinsemellan (2 Sam 19:9). De hade smort Absalom som kung men nu var han död, så vad skulle de göra? De hade gjort ”det stora” myteriet. De hade förkastat Guds smorde och smort deras egen kung. Hur skulle de då kunna möta David ansikte mot ansikte? Olyckligtvis så reflekterar denna scen tillståndet för Messias kropp idag, eftersom många har utsett eller satt människor för dem själva som ”överherrar”, medan Yeshua måste fly och vänta, tills detta krig med religiösa köttet är över. Vad mer, detta tillstånd leder vanligtvis till gräl. Trots detta så knackar Yeshua, genom sin kärleksfulla trofasthet, på dörren till det upproriska hjärtat och lockar till att vända åter och omvända sig. (Upp 3:20) Enligt vad som står i 2 Sam 19 så gick en liten kvarleva av Josefs hus skamsen och inbjöd David att återvända. Men Han hade fortfarande inte kommit. Genom slutledning så kanske det kan avslöja orsaken varför Messias, Israels kung, Davids Son, också dröjer vid porten av ”lägret” i ödemarken bortom Jordan och inte kommer tillbaka för att styra i Jerusalem. I Davids fall, så var det bara en liten kvarleva av Josefs hus som hade inbjudit Honom att återvända. Lovad vare Gud för kvarlevan! David skickade sedan sina två präster Sadok och Ebjatar för att tala till ledarna för Juda. Lyssna till vad dessa två hade att säga till Davids släkt: Varför skall ni vara de sista att hämta kungen hem igen? …Ni är ju mina bröder, mitt eget kött och blod. (2 Sam 19:11-12). Dessa ord vände otroligt nog alla Judas mäns hjärtan. Jag ber att detta skulle bli sant för Juda hus i vår generation, kanske de erkänner den store Davids son och inbjuder Honom tillbaka till Jerusalem. De äldste från Juda sände sedan inbjudan till kungen för att återvända, men David kom bara till Jordan. Han väntade på Juda att komma ner till Gilgal, vilket de gjorde som ”en man”, för att möta kungen. Gilgal var platsen för den andra omskärelsen och där vanäran från Egypten blev avvältrat. (Jos 5:2,9) Skulle det kunna vara ett mönster för idag, att Messias kommer att vänta på Juda hus som först ska inse att de är ”mitt eget kött och blod”? (Rom 1:3, 2 Tim 2:8) Med andra ord, Juda, du är den naturliga grenen, (Rom 11:21) för Messias var roten som sköt upp ur Isais avhuggna stam i Juda hus. (Jes 11:1) Judas erkännande av deras förfäders band till kungen, fick dem att agera som ”en man”, att omvända sig och komma ner till ”Gilgal”. Men naturlig härstamning var inte enda anledningen för David att återvända till Juda hus. Juda kungliga ställning, spiran och ledarskapet i familjen skulle också vara respekterat och ärat (”Juda först”). Som nämnts ovan så regerade David först i Juda. David visste också att om bara ett hus erkände hans Gudagivna smörjelse, skulle inte ett uppdelat rike bestå. Kan det vara så att fram till att Messias har ett enat rike – när Juda och Efraim är villiga att gå tillsammans under Hans kungamakt, Hans styre och gud-omliga ordning i familjen – så måste han stanna ”borta” precis som det är skrivet om Honom: ”himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina avskilda profeter från tidens början.” (Apg 3:21) Detta gäller även Hesekiel 37 och även till många andra ouppfyllda profetior. Är det möjligt att Messias återvändande är villkorat, tills de två husen ödmjukar sig, omvänder sig och förlåter varandra för alla år av svartsjuka, fiendskap, stridigheter och mord? Väntar Han på dem att de ska komma ner till Gilgal? Väntar Han på Efraims omvändelse från antisemitism gentemot Juda, hans egen semitiska broder, brodern om vilken Efraim förklarade att inte ha någon del i? Väntar Han på Judas omvändelse från sin arroganta stolthet och självrättfärdighet, tänkande som deras förfäder gjorde, när Efraim (Josefs hus med de tio delarna) blev förvisades och förkastades? För Juda sa till detta avgudadyrkande hus att de skulle hålla sig långt borta från YHVH: DET ÄR VI SOM FÅTT LANDET TILL EGENDOM. (Hes 11:15) Har dessa drag av habegär och stolthet förts över till våra dagar? Har Efraim blivit som en vålnad från det förflutna, i ögonen på en kvarleva av judar, ett mysterium som ska raderas ur minnet eftersom de var en skam för familjen? Profeten Amos talar om dem som var trygga på Sion (Amos 6:1) och varnade dem att domen var nära därför att de satt overksamma och skrålar till harpans ljud, tänker ut nya musikinstrument som David, dricker vin ur stora skålar och smörjer sig själva med salvor av finaste olja men sörjde inte över Josefs betryck. (v 4-6) Kanske Efraims broder ville glömma, men YHVH sa att Han inte har glömt Efraim (Jer 31:20) Bara som en liten påminnelse till Juda, detta är det som YHVH har talat till er om Efraims Hus: Ja, jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder. Men jag har varit något av en helgedom för dem i de länder där de befinner sig. (Hes 11:16) Har inte Messias Yeshua, Israels klippa, varit deras helgedom under de senaste 2000 åren? Eller har de snubblat över stenen tillsammans med Juda som det står i Jes 8:14 ”Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall.” I ljuset av detta kan det vara en god ide att uppmärksamma vad YHVH sa till Josefs hus i följande profetia, ett ord som kom i direkt påföljd till det judiska ledarskapet när de gör anspråk på hela landet. ”Därför skall du säga: Så säger Herren, HERREN: Jag skall samla er (Josefs hus eller Efraims hus) från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.” I följande vers så vänder sig profeten direkt till Juda och ger en profetia till dem om vad som kommer att hända Efraim. ”När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där.” Kan du föreställa dig Efraim göra det? ”Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.” (Hes 11:17-20) Senare blev samma ord uttalade till de båda husen i Israel. (Hes 37 och Jer 31) Ephraim “Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans… där ger YHVH befallning om välsignelse, om liv till evig tid.” (Ps. 133:1-3) |