|
Frukta inte
När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se att egyptierna kom ... Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till YHVH. (2 Mos 14:10) Känner du ibland att riket av ”synd och död” som härskade över dig som en slav, andas bakom din nacke igen? Känner du kanske att härskaren över denna världen och hans arméer drar ännu närmare dig. I tider som dessa kan vi undra: Varför valde YHVH att bry sig om att ta oss ut ur Egypten från början? ”Fanns det inga gravar i Egypten?” (2 Mos 14:11) Är dina personliga förhållanden och omständigheter så att du vill att YHVH skall ta bort dig från detta liv? ”O Herre, ta mig bara tillbaka till Egypten, bespara mig från denna ödemarkens prövning eller snälla, för mig till det förlovade landet!” Tider som dessa ger oss möjlighet att identifiera oss med våra förfäder. De mötte också situationer i det verkliga livet, som var fyllda av verkliga behov och farhågor. YHVHs Ord talar om dessa exempel för oss, som vi kan lära av. Det är en levande plan och kan tjäna som vägvisare för oss, så att vi kan lära oss att vandra i tro. Även när det är som mörkast, så är ändå alltid Anden med oss där som en liten röst. Men, vi måste vara stilla, läsa Ordet och be – om vi ska kunna höra Ordet från YHVH: "Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som YHVH i dag skall ge er… YHVH skall strida för er, och ni skall hålla er stilla." (2 Mos 14:13-14) Och ja, det finns tillfällen för högljudd lovprisning, att gråta ut i bön eller för att göra allehanda saker, men det finns också en tid för Israels Avskilde att tala dessa ord från profeternas mun: "Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka." (Jes 30:15) Vi har helt enkelt inget val, vi kan inte vända om, men kan vi höra YHVHs röst säga till oss: "Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare”. (2 Mos 14:15) Orden ”frukta inte” ”var inte rädda” finns på över hundra ställen i Skriften (lite olika på vilken översättning vi använder). Den enda ”fruktan” vi är instruerade att utveckla är, fruktan, respekten eller vördnaden för YHVH. Med denna fullkomliga fruktan kommer visdom: ”Att frukta YHVH är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.” (Ords 9:10). Att känna Honom är att känna perfekt kärlek: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.” (1 Joh 4:18) Tio av de tolv spejarna kom tillbaka med en dålig rapport och hela Israel blev påverkat. Det resulterade i en rädsla, en fruktan som gjorde det nödvändigt för hela Israel att vandra runt i öknen i fyrtio år. Vi får inte låta fruktans ande förneka oss vårt arv, och inte heller hålla oss borta från YHVHs vilja. Intressant nog, de två ledarna med de goda rapporterna var Kaleb från Juda stam och Efraimiten Josua. Låt oss som är arvtagare av förbundets löften, bli lika Josua och Kaleb. Kaleb som tjänade den Evige i 45 år och som vid den ungdomliga åldern av 85 sa följande: ”Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag, vare sig det gäller att strida eller vara ledare eller anförare. Ge mig nu denna bergsbygd, som Herren lovade…" (Jos 14:11-12) Låt oss också komma ihåg orden som blev uttalade till efraimiten Josua: ”Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty YHVH, din Gud, är med dig vart än du går." (Jos 1:9) Kom och låt oss vara dessa väktare på Efraims berg som ropar ut: ”Kom, låt oss dra upp till Sion, upp till YHVH, vår Gud." (Jer 31:6) Idag står vi självklart inför många nya utmaningar, när Elohims Ande kallar på många från nationerna och upprättar deras identitet som Israels ”förlorade stammar”. Ja, den andra trästickan eller huset från Josef i handen på Efraim samlas nu i en stor församling eller nation, inom nationerna. Detta är ett suveränt drag av YHVH för att fullfölja Sitt löfte till hela Israel. Men hand i hand med denna upprättelse kommer en stor skakning, i våra personliga liv och i världen generellt. Därför behöver vi veta att: ”Ty YHVH har inte gett oss fruktans ande utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande. (2 Tim 1:7) Vi behöver förstå att upprättelsen av de förlorade stammarnas (allmänt kallade Efraimiter) identitet och deras slutliga återvändande till landet är totalt i handen av YHVHs Ande. Vi behöver fruktan för YHVH som aldrig förr så att vi kan få visdom från ovan. ”Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.” (Jak 3:17) Vi behöver också urskiljning eller omdöme till vad YHVH gör vid denna tidpunkt. Det finns dagens moderna självutnämnda Moses eller Josua som vill föra Israels två hus tillbaka tillsammans under någon sorts religiös eller politiska organisation. Jag tror att vi är bara i början av upprättelsen och inte vid slutet. Anden vänder barnens hjärtan till fäderna (fäderna i Skriften är Abraham, Isak och Jakob). Efraimiterna har varit föräldralösa och förkastade, men nu upprättar Anden dem till deras identitet och godtagande. Om det är detta som Fadern gör, då bör vi kunna bekräfta detta till dem som Anden redan har uppenbarat det för. Vi borde skriva, tala och ropa från hustaken om de goda nyheterna om detta underbara verk som den Evige utför. Ephraim |