|
Födelsemärkt
Vad är det som identifierar oss till att vara avkomma till Abraham, Isak och Jakob? Det måste väl finnas något födelsemärke som Skriften pekar ut som avslöjar denna bibliska gudagivna relation mellan denna generation och förfädernas liv för 4000 år sedan! Förbundet som YHVH gjorde med våra fysiska förfäder var att de skulle ha lika många ättlingar som sanden i havet, jordens stoft och himlens stjärnor, så många att de omöjligt går att räkna. Profeterna upprepade dessa löften om mångfalden gång på gång. Hur ska vi någonsin veta hur ”stor skall Jisreels dag vara” (Yahs sådd, Hosea 1:10), om avkomman är bara en handfull judar i denna generation som lätt kan räknas? Kommer det att alltid vara ett undertryckt tvivel i bakgrunden hos de bibeltroendes sinnen, att YHVH inte höll sanningen i sitt Ord och var trogen förbundet om mångfalden? Eller kommer Hans Ord att betraktas som om det innehåller många talesätt? Dessa frågor är dock inte huvudpunkten i detta brev men leder till en följdfråga: vilka är det som får ärva välsignelserna och löftena som blev givna till dessa fysiska förfäder och deras avkomma? Abrahams säd, som är Israel (båda husen), har ett arv och andra löften från YHVH att utkräva som specifikt tillhör dem. Men om vi har förlorat vår släktlinje hur kan vi då göra anspråk på dessa löften? Vilka bevis har vi (judar och efraimiter) som ger oss möjlighet att ta del av arvet, speciellt i en tid när det är andra folkgrupper som ifrågasätter våra rättigheter gentemot arvet? Aposteln Paulus varnar oss för att det inte kommer vara möjligt att spåra våra förfäder genom ett biologiskt släktträd bakåt i generationerna och genom att vi försöker så kommer det bara att resultera i tvister och stridigheter: … inte heller bry sig om myter och ändlösa släktregister, som snarare leder till ordstrider än den uppbyggelse som Gud verkar genom tro. (1 Tim 1:4) … Men undvik dåraktiga tvistefrågor och släktregister och trätor och stridigheter om lagen. Ty sådant är onyttigt och meningslöst. (Titus 3:9) Finns det någon på denna jord som kan spåra sina anförvanter tillbaka i 150 generationer? Det kan finnas en handfull judar idag som möjligen kan gå tillbaka 2000 år eller 50 generationer, men det är fortfarande inget bevis. Naturligtvis är det en lätt väg att slänga ur sig ”Gud vet” vilket är sant – men de som verkligen behöver veta det är de rättmätiga arvtagarna själva. Låt oss se om vi kan hitta några ”identifikationspapper” som är nödvändiga för att göra anspråk på arvet eller löftenas rikedom. De ovan citerade från Timoteus ger oss en ledtråd. Vad var det som var inneboende i förfäderna och som utmärkte dem och avskilde dem och gjorde dem speciella i ögonen på deras förbundspartner? De verkade alla ha en sak gemensamt – de trodde YHVH, som gjorde det möjligt att använda den ”tro” som fanns hos dem. Men även om denna karaktär fanns i Abrahams liv så skulle det inte bli manifesterat i hans avkomma förrän efter återlösningen. Ty jag vill inte, bröder, att ni skall vara ovetande om denna hemlighet, för att ni själva inte skall anse er vara kloka: Förhärdelse har drabbat en del av Israel [Juda och Israel], till dess att hedningarna [nationerna] [Efraim-Israel] (1 Mos 48:19) i fullt antal har kommit in. Och så skall hela Israel [båda husen] bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Befriaren [Yeshua] komma och han skall avlägsna ogudaktigheten från Jakob. (Rom 11:25-26) YHVH säger: Ty se, jag befaller att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken, som om det siktades i ett såll. Inte det minsta korn [”tz’ror”] skall falla på jorden. (Amos 9:9) med andra ord, ska de (Israel) bli väl blandade i nationerna men YHVH kommer inte att förlora något spår efter något ”segment” eller ”del” (vilken är vad det hebreiska ordet betyder i detta sammanhang). YHVH sa sedan, att även fastän Israel kommer att förlora sin identitet och bli förskingrad i nationerna, så skulle de genom gudomlig försyn på något sätt fortsätta att vara i grupper tillsammans med egna fränder (som det är sagt i ett populärt talesätt – ”blod är tjockare än vatten”). Jesaja profeterade också att YHVH skall låta "Jakob slå rot” och att ”Israel skall grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt”. (Jes 27:6) ”Och han [Abraham] fick omskärelsens tecken som ett sigill på rättfärdigheten genom tron, som han hade medan han fortfarande var oomskuren”. (Rom 4:11) Vi vet från biblisk historia att de tio stammarna i norra kungariket inte höll Torah och blev därför inte omskurna. Men ändå kvarstår löftena till all säd: ”Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro”. (Rom 4:13) Aktiv tro som Abraham har, ser ut att vara födelsemärket som vi söker efter för att identifiera arvtagarna av löftet. Därför måste det vara av tro, för att det skall vara av nåd, och löftet stå fast för alla hans avkomlingar [säd, sperma], inte bara för den som har lagen [juden som har tro och det gäller för hela Israel, men för några är det fortfarande gömt], utan också för den som har Abrahams tro, han som är allas vår Fader” (Rom 4:16) ”Därför skall ni veta att de som är av tro, de är Abrahams barn". (Gal 3:7) ”Och om ni tillhör Messias [med andra ord, har smörjelsen från Guds Ande], då är ni [igenkända som] Abrahams säd och arvingar enligt löftet”. (Gal 3:29) Att vara smord med Anden gör inte dig till en av Hans naturliga avkomma, eftersom denna tolkning skulle eliminera och göra alla profetior och välsignelser från Tanach omintetgjorda. Aposteln som skrev till Galaterna, sa inte mot sig själv, utan det var i själva verket helt förenligt med vad han hade skrivit till de troende i Rom. Hans texter stämmer med många profetior i Gamla Testamentet om Guds Andes smörjelse till Abrahams säd. ”Frukta inte, du min tjänare Jakob, du Jesurun som jag har utvalt. Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar, så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar”. (Jes 44:2-4) Här kan vi se att Anden som var utlovad i det nya förbundet till Israels två hus (Juda och Efraim) är givet som en smörjelse (”Messias”) till de troende genom samma tro som deras förfader Abraham hade. Denna smörjelse är en annan identitetsmarkör eller det andra vittnet om du vill, till att vara av Abrahams säd. Skriften visar att tro alltid var uppenbart i någon grad hos avkomman (se Hebreerbrevet 11) men förblev huvudsakligen vilande. Den sågs inte i folket förrän efter återlösningen, den tidpunkt då det aktualiserades genom predikningarna av evangeliet om Kungariket och Yeshua som Messias: ”Men innan tron kom, var vi hållna i förvar under lagen, instängda, tills tron skulle komma att uppenbaras [innebörd, avslöjandet av dess gömda närvaro]”. (Gal 3:23) Den fulla potentialen av säden är redan inneboende inom det, men det måste ”falla till marken” och vattnas innan det kan skjuta upp. Tron fanns redan i Abraham och hans avkomma, men den fick vänta tills YHVH skulle sända Sin Son med Hans tro för att fullborda frälsningen för Hans blodsförvanter i Abrahams familj. Först efter att tron på Yeshua blivit uppenbarad för Hans bröder, kunde den tro som fanns i dem bli uppenbar så de kunde ta emot löftena, och då speciellt Anden. Men dem som han har förutbestämt [Abrahams sperma] har han också kallat [Isak och Jakob]. Och dem som han har kallat har han också rättfärdiggjort [de som har Abrahams tro]. Och dem som han har rättfärdiggjort har han också förhärligat [Israel]. (Rom 8:30). Jubla ni himlar, ty YHVH har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd. Ty YHVH har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel. (Jes 44:23) Vår Fader Abraham “Han tvivlade inte på Guds löfte med otro, utan blev stark i tron och gav Gud äran, och var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. (Rom 4:20-21) Jag ber att vi, precis som vår förfader, inte kommer att snubbla eller vackla i otro, utan vara stark i tron, speciellt nu då vi har ”blivit beseglade med löftets Helige Ande, vilken är en pant [eller handpenning] på vårt arv, fram till återlösningen av hans köpta egendom [hela Israel], Hans [YHVH’s Sons] härlighet till pris”. (Ef 1:13-14) Ephraim |