|
Söndagsefraimiter?
Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att fira HERRENS, Israels Guds, påsk. 2 Krön 30:1 Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira HERRENS, Israels Guds, påsk i Jerusalem. Ty de flesta hade inte firat den, så som det var skrivet. Ilbuden begav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: "Ni Israels barn, vänd om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då skall han vända om till den kvarleva av er som har räddats undan de assyriska kungarnas hand. Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot HERREN, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck HERREN er hand och kom till hans helgedom, som han har helgat för evig tid, och tjäna HERREN, er Gud, så skall hans brinnande vrede vändas från er. Ty om ni vänder om till HERREN, skall era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Ty HERREN, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända sitt ansikte från er, när ni vänder om till honom." Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. 2 Krön 30:5-10a Uppmaningen att förena sig med Juda (en kvarleva av dem) och att omvända sig och komma tillbaka för inträdet i HERRENS hus och förberedelsen för att fira Högtiden (Pesach-högtiden för ”frälsningen”) som befallts… Men man (de som hörde uppmaningen) skrattade åt dem (kurirerna) och hånade dem. Dock fanns det några i Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av HERRENS ord. 2 Krön 30:10b-12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett endräktigt hjärta till att göra … i kraft av HERRENS ord. I våra dagar händer liknande ting med den kvarleva av Juda i landet Israel. En del av denna kvarleva väntar och förväntar att återförenas med sina sedan länge försvunna efraimitiska bröder. De söker efter bevis att Josefs skuldra (Shechem –Sikem) är ansluten till deras, i dessa svåra men potentiellt underbara tider. Detta är inte den första gången en sådan appell går ut. Kommer det att finnas några som kommer att ”ödmjuka sig och åka till Jerusalem?” Det är inte nog att bara säga ”nästa år i Jerusalem” vid slutet av Pesach-måltiden. Läpparnas bekännelse är billigt och enkelt och lätt sagt utan att det kostar något, det är varken ansträngning eller offer. Äkta utgivande av sig själv av tid och kraft, med att du bevisar tecken på att de hedniska plaggen håller på att ramla av, som samtliga är svåra att bli av med. Vem vill stanna i lägret med de som skrattade och hånade? Att ha hånat och föraktat gjorde dem inte plötsligt icke-israeliter, inte heller läpparnas bekännelse och att fortsätta vara passiva. Att fortsätta med det kommer att flytta dem till ”lägret” som här beskrivs, där ”hånare” blir ersatt med ett annat ord ”hycklare”. Juda väntar och dessutom Judarnas Gud väntar, ja han kallar DIG. Kommer Du att svara? Eller kommer Juda att vänta på dig tills efter ”högtiderna”, fram tills tusenårsrikets firande är över, eller tills du är klar med handeln av julklapparna i varuhusen i januarirean? Kommer du att vara den legendariska ”söndags-efraimiten”? En intressant sak, värd att notera är anklagelsen som var presenterad för kvarlevan av de återstående två husen i landet. ”Ty om ni vänder om till HERREN, skall era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Ty HERREN, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända sitt ansikte från er, när ni vänder om till honom." Med andra ord, kvarlevan skulle vara deras bröders tjänare. Men de deporterade stammarna återvände inte till landet och återvände inte till HERREN, som kvarlevan som stannade i landet. Hiskias försök att samla hela Israel och förena de två stickorna, genom att kalla dem till Jerusalem och till högtiden Pesach, som tyvärr misslyckades för att en kvarleva ville inte svara till HERRENS Ord och Hans nåd som gavs vid detta tillfälle i Israels historia. Hur som helst så kommer Guds plan att fullbordas till slut. Hans dagordning är inte beroende på någon av oss. Men, var kommer vi att vara under tiden den arbetas fram, det är frågan. Kommer vi att finnas bland de som återvänder till HERREN (och till Landet), och därför också användas som ”verktyg av återvändande” för resten av våra bröder? Eller kommer vi att räknas bland hånare och hycklare, som är inta bara ansvariga för sin egen undergång men också möjligen sätter en stötesten framför andra, vars ögon inte har blivit öppnade. Kommer vi att erkännas av Juda när vi står tillsammans, medan profetian uppfylls och vi ödmjukar oss inför Honom, gör varandras avundsjuka om intet i förberedelserna inför den stora PESACH? Vi har tittat på en historisk episod, parallellt till den nuvarande, men med fokus på de andliga konsekvenserna. Alltså på ett mycket viktigt sätt, ”som det var då, så är det nu”, även om kanske fortfarande i ett begynnande skeende, men ändå nog för att motivera vår uppmärksamhet. Förr fanns det andra som också gjorde detta uttalande:” Som det var då, så är det nu” som betyder ”alla fortsätter precis som det var… ” Detta sade de om ”löftet om hans ankomst.” I 2 Petrus 3:3 kallas de för ”hånare” de som var anslutna till de bespottare som nämns ovan, ja som det var då så är det nu, för att undervisa, uppbygga, varna och förbereda oss för det som snart ska komma. Var på din vakt, din återlösning närmar sig! |