|
Motstånd
Tidigare har vi skrivit mycket om den nationella identiteten av den andra trästaven Josef/Efraim, som har väckt upp en forntida ande som föraktar och avskyr den nationella identiteten av (hela) Jakobs hus. Även om YHVH delade den israelitiska nationen i två nationer (Hes 37:22) så har Hans profetiska uppsåt alltid varit att upprätta och föra de två nationerna tillbaka tillsammans igen. Vi hör mycket om anti-semitism som är riktat mot vår broder Juda och den nuvarande staten Israel, men nu när den andra trästaven eller nationen Efraim håller på att upprättas och exponeras så borde vi vänta att samma hatfyllda ande också ska försöka göra övergrepp på Efraims läger. Vi har flera bra exempel på denna ande av hat som har manifesterats i Isaks familj: Esau ville döda sin bror Jakob för förstfödslorätten. Bröderna till Josef ville förinta Josef av samma orsak. Den israelitiska nationen som var på väg ut ur träldomshuset, blev antastade av amalekiterna (ättlingar till den förstfödde i Esaus familj) och de försökte utrota dem. Kung David påpekar i Psaltaren att det är tio nationer (alla avkomlingar till förstfödda) som försöker förhindra Israel från att bli en nation: ”Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet. Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar. De säger: "Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!" (Ps 83:2-4) Varför skulle dessa nationer vilja hindra Israel från att bli en enda nation eller åtminstone (till att börja med), två nationer? Svaret är uppenbart från det ovan nämnda exemplen: de är avundsjuka över den ställning som YHVH har tilldelat Hans utvalda förstfödda. Denna ställning har att göra med Hans Kungarikes ordning i Noas familj som kallas ”Melkisedeks ämbete” av kungar och präster. Det är en ställning som hölls av tjugotvå äldste från Adam till Jakob, men under Abrahams generation gjorde YHVH en anpassning i den ställningen för att bevilja det till en nation snarare än till en individ (som det hade varit tidigare). YHVH ingick ett förbund med Sin tjänare Abraham, att ut ur hans säd genom hans hustru Sara, så skulle patriarken bli fader till en utvald nation. Denna utvalda nation skulle bli den förstfödda nationen bland alla mänsklighetens nationer. Även före Abrams tid (som han hette då) ser vi att denna plan var intakt precis som i Pelegs dagar (en annan av de förstfödda vars namn betyder ”att dela”) där YHVH delade nationerna enligt Israels tolv stammar: ”När den Högste gav arvslotter åt folken, när han spred ut människors barn, (som skulle ha varit under Pelegs dagar) då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn. Ty YHVHs del är hans folk, Jakob är hans arvedels lott”. (5 Mos 32:8-9) Idag har vi inte råd att ignorera YHVHs plan för återlösningen av skapelsen och det faktum att vi har en mycket aktiv andlig fiende som inte vill att detta ska ske. Kom ihåg att vår kamp inte är mot kött och blod: ”Ty vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstedömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarna”. (Ef 6:12) Varje gång när YHVH startar ett upprättande av Israels folk, så stiger fienden genast fram och försöker att hindra arbetet. Daniel till exempel, kände till tiderna för upprättelse och fortsatte att vara i förbön och omvända sig, men motsattes av fursten över Persien och fursten över Javan (två av satans mest kraftfulla furstar som hjälper honom styra det dubbla religiösa och politiska systemet i hans rike). I Esras dagar var fiendens taktik att försöka förena sina krafter med judarna och hoppas att på detta sätt förvirra och avhålla arbetarna från att lyckas utföra sitt uppdrag. När Esra avböjde deras förslag, gjorde de ett försök att gå till de styrande för att få arbetet stoppat. I Nehemjas dagar till exempel, gav kungen löfte och sände brev till guvernörerna i provinsen och bemyndigade Nehemja att komma och göra gott för Israels barn och att upprätta Jerusalem. ”Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia hörde detta, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl. (Neh 2:10). Varför tog de ”mycket illa vid sig”? När nu kungen ger tillåtelse att upprätta YHVHs boning, varför flammar då denna attityd upp i de två männens hjärta? Låt oss se på utvecklingen av attityden och aktiviteten hos Sanballat och andra som var sporrade av fienden genom högmod och svartsjuka till att stoppa arbetet. ”Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: "Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen”?" (Neh 2:19) Lägg märke till hur orden sprider sig till de andra och trots att de är medvetna om kungens förelägganden, så ljuger de för att avskräcka arbetarna. Deras attityd har nu ökat från avundssjuka till att ljuga, håna och ha ont uppsåt. Apropå det så är dessa attityder inte bara riktat mot Nehemja och arbetarna, utan också indirekt mot kungen. Men attackerna bara hjälpte Nehemja och arbetarna till att organisera sig själva och arbeta mer i samverkan, och det gjorde att fiendens taktik och attityd också förändrades. ”När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren, blev han förbittrad och mycket rasande. Han hånade judarna och sade till sina bröder och till Samariens krigsfolk: "Vad är det dessa eländiga judar gör? Skall de få hålla på så där? Skall de få offra? Skall de en dag få arbetet färdigt? Skall de kunna ge liv åt stenarna i grushögarna där de ligger förbrända?" Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, sade: "Låt dem bygga. Om det så bara är en räv som hoppar upp på deras stenmur kommer han att riva ner den." (Neh 4:1-3) Eftersom inte Sanballat fick sin vilja igenom, blev han rasande och upprörd och fortsatte att håna judarna. Han började också samla ihop ett gäng av folk runt omkring sig för att genomföra sin ondskefulla plan. Men genom bön och att ha ett mycket vaksamt öga på fienden lyckades arbetarna att fortsätta med arbetet. ”Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man fortfarande höll på att bygga upp Jerusalems murar och att sprickorna började tätas, blev de mycket förbittrade. De gaddade sig alla samman för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där”. (Neh 4:7-8) Det blir gradvis sämre ju fler som läggs till i raden av fiender som blir fyllda med vredesmod mot vad YHVH gör i upprättelsen av Kungens Stad, Hans boning. Utvecklingen från svartsjuka till hat är kort och då återstår bara mord. Fram till denna punkt så har fienden inte lyckats att stoppa arbetet och nu måste de skapa fruktan och förvirring bland arbetarna: ”Våra motståndare sade: "Innan de vet ordet av är vi mitt ibland dem och dödar dem och stoppar arbetet”!" (Neh 4:11) För att flytta rakt in i lägret kommer vargarna att dölja sig i fårakläder och det är det mest farliga av alla trick från fiendens sida. De kommer att kalla dig broder och säga att de står med dig i arbetet men detta är bara en täckmantel för svartsjuka, hat och eventuellt mord som de hyser i sina hjärtan. Ta och studera hur Nehemja och de andra reagerade till varje ytterligare attack från fienden, eftersom det finns mycket som vi kan lära oss om hur vi kan fortsätta i arbetet för upprättelsen av de två nationerna/trästickorna och hela Israels hus. Varna de som samarbetar med fienden till en trofast Elohim som håller förbund, att det kan vara vist att ta råd av den store vise Gamaliel, vars inställning sammanfattades i följande ord: ”Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud." (Apg 5:38-39) Ephraim |