|
Att Resa Upp
Även om skildringen är bekant, hittar vi innebörden av den i detaljerna. I Johannes fyra berättas om en episod som inleds med att Yeshua lämnar Judéen och går norrut genom Samarien. När Han kommer nära staden Sykar (Sikem) i närheten av den markbit som Jakob hade köpt till sin son Josef, stannade han för att vila vid sidan av en källa medan Hans lärljungar var inne i staden för att köpa mat. Efter en kort stund såg Han att en samaritisk kvinna kom för att hämta vatten. Vem var denna kvinna och vad representerade hon? I hennes samtal med Yeshua så nämnde hon Jakob som sin förfader, från vilken hennes släkt hade ärvt källan. (se vers 12) Detta uttalande av henne avslöjar att hon var en Israelit, förmodligen från Efraims stam. När Yeshua frågade henne om något att dricka blev hon överraskad över att en jude stannade och pratade med en Samaritisk kvinna och talade om för henne att Han var törstig. Hon påminde Honom om att judar inte har någon förbindelse med hennes folk och de ansågs som ett blandfolk och därför umgicks de inte. Bortsett från dessa omedelbara konsekvenser, hade hennes uttalande en ännu djupare mening, som var rotade i historien och avslöjar en mycket äldre konflikt, en som hade rått mellan de två ”nationerna Israel” Efraim och Juda. (Se Jes 8:14) Enligt profetian skulle tiden dock komma när denna situation skulle upphöra. Möjligheten att förenas börjar när Isais rot kommer att stå som ett baner för nationerna (se Jes 11:10) när Elohim ”skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. Då skall Efraims avund upphöra och Juda fiender utrotas. Efraim skall inte avundas Juda, och Juda inte vara fiende till Efraim”. (Jes 11:12-13) Men före denna profetia över huvud taget kan börja bli uppfylld, så måste Isais rot ”resas upp” precis som Yeshua sa: ”Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Joh 12:32). Att identifiera vad ett baner är och vad det menas med att ”resa upp” ett baner är mycket avgörande. En grafisk bild av detta ordspråk (Jes 11:12) hittar vi i Hes 37, när YHVH först talar till profeten att vad han ska göra: "tag dig en trästav och skriv på den: " För Juda och Israels barn, hans medbröder. ”Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand”. (Hes 37:16-17) Här ger YHVH profeten smörjelsen att först ta en trästav och skriva på den. Till synes så ville Han att profeten skulle identifiera var trästav, eller nation, genom att skriva in namnet på var och en av dem. Sedan lägger YHVH till: ”tag dig”. Notera att han inte ger ordern till profeten att göra detta för Honom, eller någon annan. Detta är enbart en förståelse för profeten själv. Som vi känner till: Ty Herren, YHVH gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna. (Amos 3:7) Det är därför inte konstigt, att det i vår generation har rests upp profeter som förstår, ser och proklamerar att samla in, identifiera och förena de två nationerna Juda och Josef/Efraim. De sammanfogar/sätter tillsammans, för dem själva, de två och gör dem till ett, lyfter dessa trästavar som en, även om de i realiteten fortfarande är två separata enheter. Detta är den process som gör att YHVH’s ord, från profeterna från gamla tider, kommer till liv igen inför denna tids slut och (enandet) insamlandet, när de nutida profeterna ”reser upp” sina röster och proklamerar vad de ”har i sina händer”. Detta är och kommer att fortsättningsvis att få folket att fråga: Förklara för oss vad du menar med detta? (Hes 37:18b). Vid denna punkt kommer profeten finna sig själv/själva i svårigheter (eller bli missförstådda) därför att det de ser och proklamerar är en realitet som ännu är i framtiden, medan folket vill se realistiska eller förnuftiga närvarande bevis. Som det var tidigare, så blev profeterna stenade, eller några, för att rädda sina liv och/eller anseende, var de tvungen att ändra YHVH’s ord och förvandlades då till falska profeter som talar vad folket vill höra. För att fortsätta det som beskrivs i Hesekiel 37:15 och följande… YHVH som uppenbarligen är ansvarig för situationen, säger nu till profeten att förklara att Hans mäktiga högra hand kommer att hålla upp de två stavarna och föra dem till ett: Så säger Herren, YHVH Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i Min hand. (Hes 37:19) Men även fastän stavarna nu är i YHVH’s hand, finns fortfarande frågan, är de fortfarande ett? Har hjärtats attityd mot varandra förändrats? Är de som en nation de som bor i landet, på bergen i Samarien? (Se Hes 37:12, 21-22,25). Innan vi kan göra anspråk på om vi är ett eller två hus, så behöver vi en lägeskontroll. Från den profetiska utgångspunkten så är vi ”ett hus”, samt genom Messias återlösningsplan så är vi förenade. Men i praktiken, det som vi hör från väktarna, så ser vi fortfarande den första staven som återsamlas i landet. Men den andra staven då? Dessa beståndsdelar håller ännu på att bli identifierade, räddade och avskilda av deras familjeåterlösare, Yeshua Messias. Utan det Nya Förbundets omskärelse av hjärtat och avskiljandet av Guds Ande, så kommer ingen av bröderna att sluta avundas eller trakassera den andre. Ephraim |