|
De två skarornas dans
När jag reflekterade över historien om vår förfader Jakob efter att han hade flytt från Laban, hans svärfar, så var det ett ord som fångade min uppmärksamhet - ”Mahanajim” två skaror. (1 Mos 32:7). I höga Visan finns det en intressant vers med just detta ord i, ett ord vilket jag tror uttrycker bra vad som händer idag i relationen mellan de två lägren i Jakobs hus: ”Vänd om, vänd om, Shulamit, vänd om, vänd om så att vi får se dig! Varför ser ni på Shulamit, som på en dans i Mahanajim?” (Höga Visan 6:13) (jämför med Jeremia 31:21b-22b). Hesekiels bok, speciellt kapitel 37, har haft mycket uppmärksamhet och med det kontroverser. De torra benen i hela Israels hus håller Anden att andas på och kommer till liv till sin identitet över alla nationer i hela världen. Många försök har gjort för att samla dem och göra organisationer och församlingar av olika slag. Men, eftersom dansen fortsätter, ser vi hur i otakt vi är med varandra. Efraim snubblar över sina egna fötter i försök att hålla sin balans, medan Juda gör deras egen version av dansen och vid samma tid försöker de komma underfund med vem Efraim är på dansgolvet. Juda har alltid känt till om de förlorade stammarna i nationerna och har under åren tittat efter stammar eller folkgrupper som har någon sort av judiska traditioner. Men under de senare åren har troende på Yeshua från kyrkbänkarna kommit, som påstår sig vara ”Torah-hållande Efraimiter” eller avkomlingar från de förlorade stammarna. Detta vände Judas vals in i en snurrande panik som de försöker att repa sig från, eller åtminstone försöka få andan tillbaka. Musiken av forna tiders profeter spelar sånger och konserter högt och tydligt över vägarna till profetians Ande, och drar därmed mer och mer uppmärksamhet till verser som de i Hesekiel 37. Första versen talar om de torra benen i Israels hus, sedan sägs till profeten att gå ur och ta två trästavar. Den första är Juda etz/trästav. På en gång han har gjort det, sägs det till honom att han ska hämta en annan etz/trästav och skriva på den ”Josef”. Sedan tar han de två i en hand och håller dem upp tillsammans, vid sidan av den andra, så att de ska bli ett i hans hand (ref 37:17). Därför att de flesta av oss litar på översättningar, litar vi på att ord som ”ett” betyder att de två har blivit ett, ändå säger inte hebreiskan det. Vid en närmare titt på versen i hebreiska avslöjar det en annan tanke. Ordet som är foga samman är ”qarav” och betyder egentligen ”dra nära” den ena (’echad’) till den andra ’echad’, så ”att de blir ett [egentligen ”enade”] i din hand”. Här är ”ett” i hebreiskan faktiskt i pluralform – achadim – ”enade”. Det är varför när ”dina landsmän” [egentligen ”sönerna i ditt folk]” ser profetens hand som håller de två trästickorna frågar ”vilka är dessa?” och inte ”vad är detta”? Förtydligandet, eller svar till ”vad är detta” finns i ett uttalande längre fram i kapitlet, men anges i typisk profetisk terminologi: ”att de ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken”. (v 22). Alltså innan de dansar tillsammans som ”ett” (echad), ses de som två nationer, två separata myndigheter, två trästavar, och två separata hus. Hur ska de kunna bli en nation och ett kungarike? Sången och dansen fortsätter. YHVH kommer att ta dem och göra dem ”ett” (echad) i Hans hand. Hur? Genom att föra dem alla tillbaka till landet som blev lovat i förbunden till deras förfäder. Så från en dal fylld med torra ben i gravar av skam, reser Han upp dem till att vara fylld med Hans Ande och Liv. Inget av detta kunde ha hänt, om inte vår Himmelske Fader hade nåd till de förlorade fåren i Israels hus genom att skicka en återlösare till huset. Yeshua betalade priset som lagen kräver för förlåtelse och försoning, och så är vi uppväckta med Honom från dalen med gravarna. Josefs Etz (trästicka) straff för uppror var förvisning och förkastande och blev kallad ”inte mitt folk” (Hosea 1:9) och som tillägg till det deklarerade YHVH att Han var ”inte deras Elohim” (Hosea 1:9). Detta skulle ändras, eftersom vi ser ökningen av Josefs söner och de andra stammarna och deras medbröder. De kommer tillbaka till deras nationella identitet genom Messias Yeshua som, enligt profetian av Jesaja, skulle samla och upprätta Jakobs stammar (Jes 49:5-6). Några tänker att Yeshua kommer bara att göra detta när Han återvänder till jorden, men detta antagande håller många borta från att se att det händer redan nu och det måste vara så före Hans återkomst (Apg 3:19-21). Vi har redan en nation, trästickan Juda, ett tecken inför nationerna som en proklamation av hur YHVH åstadkommit deras nationella upprättelse genom Hans medverkan i alla mänsklighetens affärer. Han reste upp individuella som Theodore Herzl och många andra aktiva Sionister. Han har inga samvetskval till att använda människor för att uppnå sina syften, därför är det ganska troligt att Han kommer att göra samma sak i rekonstruktionen av nationen Josef/Efraim. Han har också tagit hänsyn till potentialen hos makterna i det andra andliga kungariket som kommer att göra sitt yttersta för att resa upp och förvirra dansarna som utför dansen i de två lägren. Som det var vid Judas upprättelse, så kommer det att bli i Josef/Israels. Många kommer att komma och gå, några kommer bli offer och några kommer att bli överlevare. Men en kvarleva ska vända om! (Jes 10:20-22) När allt är sagt och gjort: ”Ni kommer att veta att jag är YHVH, som öppnade era gravar och förde upp er ur dem. Jag har lagt min Ande i er så att ni får leva, och det var jag som placerade er i ert land. Och på så sätt har ni lärt känna mig YHVH Elohim som talade, vakade över, utförde, och uppfyllde varje ord, förbund och löfte till era förfäder". (Hes 37:13-14 ändrat) ”Då ska flickorna vara glada och dansa, unga och gamla ska glädja sig tillsammans. Jag ska förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse. Prästerna ska Jag mätta med utsökta rätter, och Mitt folk ska mättas av Mitt goda, säger YHVH”. (Jer 31:13-14) Ephraim |