|
Jakobs begravning och Törnekronan
I Parashat Vayechi läer vi om Jakobs avfärd från sin jordiska vistelse och hans fantastiska begravning. Han blev inte bara balsamerad enligt egyptisk sed, han blev också sörjd i 40 dagar, varefter hans likvagn gick med pompa och ståt till Kanans land, åtföljd av ett stort följe som bestod av ”alla Faraos alla tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk… både vagnar och ryttare reste tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara”. (1 Mos 50:7,8,9). Därefter ” när de kom till Goren*-Haatad på andra sidan Jordan höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan…” (vers 10). Det är intressant att ”atad” (Haatad) (alef, tav, dalet på hebreiska), som är översatt som ett namn här, betyder egentligen ”björnbär” som är en typ av törne. (*I engelska översättningar står ordet Goren som ”threshingfloor” = tröskplats. Svenska översättningar har konsekvent skrivit ut det hebreiska ordet där som ett namn.) En midrash i babyloniska Talmud har en intressant sak att säga om denna episod. Här är ett litet utdrag: “Josefs krona låg på toppen av vagnen. Bakom dem följde medlemmar av Faraos kungliga familj, furstar och adelsmän och vanligt folk, i en procession som såg som om den hade inget slut. Vid gränsen till Kanan väntade 31 kananitiska kungar på att få hylla patriarken [likaså ishmaeliterna, enligt mer av midrasherna]. När de såg Josefs krona på vagnen, placerade de också sina vid sidan av den. En minneshögtid hölls där och stor hyllning ägnades åt Jakob.” Rabbi Fohrman från Aleph Beta (www.alephbeta.org) tillägger att, dessa kananeiska kungar var där ursprungligen för att slå till mot den omfattande delen av de som bar Jakobs kista. Men när de såg Josefs krona som låg på vagnen, så lade de alla ner sina. Så låt oss fråga: Vad var det med Josefs krona, som gjorde så drastiskt förändring i attityden på dessa stridande personer som var beredda att angripa följet? Dessa kananéer och ishmaliter var avkomlingar av två icke önskvärda och förkastade förfäder, nämligen Kanan i Shems familj och Ishmael i Abrahams. Så, igen, vad var det med Josefs krona som orsakade dessa att lägga ner sina egna kronor och ge upp sin krigiska attityd? Rabbinen förklarar att, de visste att Josef, precis som dem, var förkastad och övergiven av sin familj. Och för att Josef, fastän han var förtryckt och drabbad, inte öppnade sin mun (se Jes 53:7, inte så att R. Fohrman citerar detta…) så var han en av dem som kunde fullt identifiera sig med dem i ett kraftfullt och effektivt sätt, och då avväpna dem genom sin närvaro och sitt agerande. I Upp 4:10-5:1 så läser vi om de tjugofyra äldste som faller ”ner inför Honom som sitter på tronen och tillber Honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger: "Värdig är Du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för Du har skapat allt. Genom Din vilja kom det till och blev skapat." Vad mer är, rabbi Fohrman informerar oss om att kronorna runt kistan bildade ett arrangemang av taggar. Här minns vi namnet på begravningsplatsen, som var tröskplatsen Atad (Haatad), ”atad” som var björnbär, en törnbuske. Kung Yeshua fick en törnekrona, när Han hånas och förtrycks men: ”Han öppnade inte Sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade Han inte sin mun.” (Jes 53:7). Så huruvida citatet från babyloniska Talmud är sant eller bara en gissning, är det en tolkning av en samtida rabbin (nämligen rabbi Fohrman) som verkligen avslöjar en tidlös sanning som kastar ljus över den Ende som ”var övergiven och föraktad av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande.” (Jes 53:3) som genom att identifieras sig helt med människans lidande var och kan avväpna alla stridande enheter, vilket får dem att ödmjuka sig inför Honom. Ett modifierat citat från Jes 45:23-24 förklaras i Fil 2:10-11 ”…för att alla knän skall böjas för Yeshua namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Yeshua Messias är herre, Gud fadern till ära”, gäller även en dag alla Josefs bröder likaså som kananiterna och ishmaeliterna. |