|
En Ökennation eller en Nation i öknen
Hesekiels kapitel 20 ger både en historisk redogörelse av nationen Israel och dess otrohet till Elohim, och ett profetiskt ord som ännu inte är uppfyllt. Det börjar med en scen som hände i den 10 i månaden Av (i sig själv ett mycket viktigt datum, eftersom den dagen började belägringen av Jerusalem av Babylonierna åren innan händelserna här). På den dagen kom de äldste av Israel, ja, det förvisade Israel vilka hade varit i exil cirka 120 år före, till profeten för att få ett ord. Ordet som de mottog var inte ett uppmuntrande, utan en makaber redogörelse för Israels (och Judas) misslyckanden och dess konsekvenser, trots den kärlek och nåd som Elohim hade visat dem. När profeten fortsätter tala för Elohim, ger han sig in på ett framtida scenario, en som kanske bara är relevant för våra dagar och tid! Om så är fallet, måste vi vara noga med detta avsnitt. Vad Hesekiel beskriver i versarna 33-44 i kapitel 20 är det yttersta målet som Elohim har för sitt folk, och han är en av flera profeter som gjort så. Men, mellan detta framtida scenario och det historiska händelserna sätter han in några få verser i vilka han lägger ut en förberedande scen och medföljande villkor som krävs av YHVH. Denna speciella sektion förefaller ha stor betydelse för den nuvarande framväxande israelitiska nationen. ”Så sant jag lever, säger Adonai YHVH [bokstavlig formulering], med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er. Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag föra er ut från folken och samla er från de -länder dit ni skingrats”. [Och här kommer vi till kärnpunkten i frågan:] ”Jag ska föra er in i folkens öken, och där ska Jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. Liksom Jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, ska Jag också döma er, säger Adonai YHVH. Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band. Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot Mig och begår överträdelser mot Mig. Jag ska föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land ska de inte få komma. Ni ska då inse att Jag är YHVH.” [Från och med nu är en beskrivning av målet som följer prövningar:] ”Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Adonai YHVH: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på Mig! Men vanhelga inte mer Mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. För på Mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Adonai YHVH, där ska hela Israels hus tjäna Mig, alla som finns i landet. Där ska Jag ta emot dem, där ska Jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga. Som en ljuvlig doft ska Jag ta emot er, när Jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit skingrade. Jag ska visa Mig helig bland er inför hednafolkens ögon. Ni ska inse att jag är YHVH, när Jag låter er komma in i Israels land, det land som Jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder”. [Ytterligare helgelse ska äga rum i landet:] ”Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. Ni ska inse att jag är YHVH, när jag handlar så med er för Mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Adonai YHVH." (Hes 20:33-44) YHVH förklarar här, i otvetydiga ordalag, att Han kommer att härska över Sitt folk i Hans land, men innan det kan ske kommer israeliterna att ”bearbetas”. Denna bearbetning kommer att innebära att man kommer till det som kallas ”folkets öken” vilket är var Israels Elohim kommer att få Hans folk att ”gå fram under staven och föra dem i förbundets band”. De som inte ”klarar provet” kommer att vara i den ”öknen” och kommer att bli förhindrade att komma in i landet och leva i Kungariket som Han kommer att sätta upp. Det verkar som vid denna tidpunkt i historien, är det denna del som kräver vår uppmärksamhet och fokus på vad det innebär att ”gå under staven” och ”in i förbundets band”, så att vi inte kommer hitta oss själva i en evig ”folkens öken”. Denna ”öken” är uppenbarligen inte en geografisk plats, utan ett skick och tillstånd av att vara, som många av oss har varit ganska länge och andra är förda in i det. Dessa är de som är gäster och främlingar i sina egna så kallade hemländer, främlingar till världens system, i motsats till de konstgjorda strukturerna och kraven omkring dem, och väntar på sin frigörelse från dessa förhållanden och platser. Men, denna frigörelse kommer inte att hända förrän de upplevt den ovan nämnda bearbetningen. Den främsta modellen före oss är den bokstavliga vildmarken eller öknen där våra förfäder spenderade en händelserik period på 40 år efter att ha kommit ut ur en avsevärd tid av förtryckets slaveri. Det är för denna orsak som vi kommer att utforska den resan, försöka att lära läxan som är där för oss under vår tid av ”bearbetning” och ”förberedelse”, med siktet på destinationen och målet som Elohim har för oss, Sitt folk. När våra hebreiska förfäder fortfarande var i Egypten ansågs de som en nation, eftersom deras förfäder blev kallade från moderlivet till att vara en ”goy” - ett folk, en nation (se 1 Mos 25:23). Men de var ett folk som bor inom en nation och regerades av denna nation. Vi ser bevisen av detta när YHVH var tvungen att erhålla (via Mose och Aron) Faraos ”legala” tillåtelse för att ta Sitt folk ut (t ex 2 Mos 6:10-11, 14:1 7). Men även i deras förnedrande förhållanden, hade hebréernas äldste med någon typ av styrande myndighet, som framgår som exempel genom Moshe som kallar tillsamman de äldste för att tala till folket om deras nära förestående uttåg (2 Mos 3:16-17). Då igen, precis före avfärden från Egypten, sa Moshe till varje äldste i familjerna att ta ett lamm för deras respektive hus/hem (2 Mos 12:21). Med det var bara efter avresan från Egypten som YHVH erkände och förklarade Israels nationella identitet som ett kungarike av präster och en avskild nation (2 Mos 19:6), inte utan att lägga villkor på dem. Vid den tidpunkten var de fortfarande nomader som inte hade någon permanent territorium eller bostadsort. Hur som helst, denna deklarerade nation-i-vardande hade en erkänd regerings-administration under dess ökenvandring, både civil och religiös, likaså redan igenkännliga äldste från deras tid i Egypten, som påpekats ovan. Det hebreiska ordet för äldste är ”za’ken” och betyder en gammal person eller någon med tjänstgöringstid. De äldste var ofta förstfödda män eller sådana som hade visat sin trofasthet i familjen och samhällets angelägenheter. Detta har vi sett tidigare i Jakobs familj (som exemplifieras av skillnaden mellan Ruben och Juda), före bröderna gick till Egypten den andra gången (1 Mos 42, 43). Ökennationen, eller Nationen i öknen, var föremål för den Allsmäktiges herravälde och styre, med Moshe vara hans utvalda ledare som också dömde folkets tvister. Det andliga ledarskapet skulle snart placeras på Aaron och i prästadömet. Genom att insätta dessa äldste lades den inledande grunden för en civil förvaltning. Moshe var sin del ansvarig för att övervaka både den administrativa och andliga delen. I våra dagar är det Yeshua som samlar Elohims folk, upprättar vår förlorade identitet till oss, och smörjer oss med helighetens Ande. Således blir orden från gamla tiders profeter snabbt uppfyllda, som den som är citerad ovan från Hesekiel och bekräftar att YHVH har för avsikt att samla Israels säd från alla länder där Han sådde ut dem/oss och föra dem/oss tillbaka till löfteslandet. Även om vår ökenerfarenhet är ett ”villkor” mer än en bokstavlig öken, kommer vi, liksom våra förfäder blev, bli ”sållade” under våra givna omständigheter. Med andra ord är vår nuvarande tidsram en av förberedelserna, som utan tvekan fortsätter att intensifieras. Medan vi ”går under staven” krävs noggrann uppmärksamhet av oss till vårt andliga tillstånd. YHVH förklarade även att Han skulle utlämna överträdare och upprorsmakarna från våra led, och de kommer inte att komma in med dem som har lärt sig rättfärdighet genom lydnad. Och igen, precis som våra förfäder, behöver vi också överväga upprättandet av en funktionell administration som gäller vårt gemenskapsliv, till familjerna inom dessa gemenskaper, och till våra individuella relationer med varandra och med dem utanför, det vill säga, de som bor i vad som kallas ”världen”. Med mycket mindre av en synlig verklighet och struktur (jämfört med situationen i öknen) och att vara återlöst under det nya förbundet, hur fungerar detta ökenmönster som det upplevdes då, avser den då oss i denna dag och tid i den snarare ökända än den bokstavliga öknen? Att vara den som mäts och testas under denna tidsperiod och under de givna förhållandena, likaså ha exemplet av Israels fyrtio års resa, hur går vi från religiösa församlingsstrukturer och tankesätt till en gemenskapsinriktad livsstil och mentalitet (av en nation i förberedelse), med tanke på att vi är i en kooperativ och individuell ”går under staven” verklighet? |