|
Aspekt på Chanukka
Chanukka är över oss igen, och med den de traditionella sederna, men mer så återberättelsen om mackabéernas tapperhet att övervinna den judiska nationens förtryckare, reningen av templet och främst altaret, miraklet med oljekrukorna, och så vidare. Allt detta är inte utan utmanande frågor om sanningshalten i oljemiraklet, karaktären och beteendet hos den Hasmoneiska familjen och resultatet av det framgångsrika upproret, som till slut misslyckades, etc. Men borde vi inte hedra alla dem som gav sina liv för Sions skull, landet, Jerusalem och för att bevara vår nationella identitet, inte bara de från grekernas tidevarv utan också de som återvänt från Babylon? Den här artikeln ser på Chanukka i ett nytt och mer positivt ljus. Må vi också, judar eller kristna sionister, ta ställning för att bevara det som Israels Elohim har påbörjat i återupprättandet av hela Israels hus idag. Med firandet som en mittpunkt, låt oss fördjupa oss i en tidigare era, som föregick Chanukka-händelserna på 100-talet f.Kr. Enligt den hebreiska kalendern (som i och för sig är ett annat kontroversiellt ämne som vi måste lägga åt sidan) börjar Chanukka den 24 i den 9 månaden (Kislev). På 500-talet f.Kr. profeterade Haggai, om återkomsten från den babyloniska exilen och såg början på byggandet av det andra templet, och hänvisar till detta datum tre gånger i sin mycket korta bok. Kärnan i Haggais budskap var att skälla ut folket för att de försenat bygget av YHVHs hus. "Gå upp till bergsbygden och hämta virke och bygg huset (templet). Jag ska ha min glädje i det och jag ska bli ärad", säger YHVH" (Haggai 1:8), vilket bara är ett exempel på Haggais uppmaningar. "Serubbabel, son till Shealtiel, och Josua, son till Josadak, översteprästen, tillsammans med kvarlevan av folket lyssnade till YHVH sin Elohims röst och till profeten Haggais ord som YHVH deras Elohim hade sänt till honom, och folket kom i vördnad inför YHVH. (Haggai 1:12) Haggais instruktioner följdes. Men det verkar som att orden som YHVH lade i hans mun inte bara var för hans samtida utan också innehöll framtidsscenarier, som: "Så säger Härskarornas YHVH: "Ännu en liten tid och jag ska skaka himlarna och jorden och havet och torra land. Jag ska skaka alla länder och det utvalda från alla länder ska komma och jag ska fylla detta hus med härlighet", säger Härskarornas YHVH" (Haggai 2:6-7). Haggai fortsätter att förkunna YHVHs ord, och gör det specifikt den 24 i den 9 månaden (återigen, ett datum som nämns inte bara en gång utan tre gånger!) Två av dessa meddelanden är betydelsefulla men något beslöjade: "Jag ber er betänka från denna dag och framöver, från den tjugofjärde dagen i den 9 månaden, från den dagen då grunden till YHVHs tempel blev lagd –” (Haggai 2:19) Och, ”YHVHs ord kom för andra gången till Haggai på den 24 dagen i den 9 månaden, Han sa: Tala till Serubbabel, guvernör i Juda, och säg: "Jag ska skaka himlarna och jorden, och jag ska omstörta tronerna i kungariken och jag ska fördärva kungarikenas styrka i länderna och jag ska omstörta deras vagnar och dem som far i dem, och hästarna och deras ryttare ska falla varenda en, genom sin brors svärd. "På den dagen", förkunnar Härskarornas YHVH, "ska jag ta dig, Serubbabel, min tjänare, son till Shealtiel", förkunnar YHVH "och göra dig till en signetring, för jag har utvalt dig", förkunnar Härskarornas YHVH” (Haggai 2 21-24). Även om dessa profetior delvis uppfylldes under Haggais livstid eller därefter, vilket var en period av återupprättande av judisk nationalism (utan suveränitet), gav de en mer betydelsefull vision än för den tiden. Den centrala plats som YHVHs folk och nation ockuperar, och deras inflytande över "himmel och jord" och "riken" kan inte missas i dessa yttranden. Under samma tid har vi profeten Sakarja som berör några av samma frågor som Haggai. Han fick naturligtvis många fler meddelanden på en mängd olika sätt. Bland sina profetior, några för hans tid och några för en senare tid, behandlade han sitt folks omedelbara tillstånd och det framväxande återupprättandet av sionismen och nationalismen (ref. Sakarja 8). Sakarja lyfter fram det som skulle bli en av Chanukkas huvudsymboler: Menorahn. Detta gör han i sin mycket betydelsefulla och välbekanta skildring av en vision där han såg en kandelaber flankerad av två olivträd (ref. Sakarja 4). Bakgrunden av denna vision fungerar också som dess sammanhang, dvs. betydelsen av dessa två olivträd. Både översteprästen Josua och den judiske landshövdingen Serubbabel, som kom från Davids hus, nämns som "söner av ny olja" eller "smorda" – söner till Yitzhar. Denna vision följs senare av ett löfte om att de auktoritetspositioner som de representerar kommer att förenas (och som vi vet finns det bara En som kan inneha båda dessa ämbeten). "Så säger Härskarornas YHVH: Se, en man vars namn är Rotskottet ska skjuta upp från sin plats och bygga YHVHs tempel. Han ska bygga YHVHs tempel och Han ska bära härligheten och ska sitta och regera på sin tron. Där ska finnas en präst inför Hans tron och en överenskommelse om frid ska finnas mellan dem båda." (Sak 6:12-13). Vi ser alltså hur synen expanderar, när den berör (Chanukka) 'olja', 'Menorahn' och olivträden som häller sin olja i den (Menorahn). Allt detta symboliserar Messias dubbla auktoritet och Israels två hus. Bilden vidgas och ökar från "bara" nationalism och suveränitet till kungariket och dess huvud (för att inte tala om de eftertryckliga beskrivningarna av Judas och Israels samarbete och deras gemensamma uppgifter i Sak. 9:13-10:12). En annan aspekt av Chanukka-berättelsen är fienden vars nederlag är "anledningen till tiden". Antiochus Epifanes och den historiska bakgrund som förde honom i förgrunden beskrivs minutiöst och profetiskt av Daniel i kapitel 11 i hans bok. Denna speciella karaktär och hans skildring av Daniel kastar ljus över vad som fortfarande kommer att ske vid uppkomsten av en varelse som kommer att vara i Antiochos likhet. Daniel ger alltså kunskap och urskillning till dem som kommer att behöva dem när YHVHs ärkefiende försöker ta full kontroll över mänskligheten. Ephraim |