|
Yom Kippur - Blodets betydelse
När vi tänker på ”Kippur” tänker vi för det mesta på vad som händer med våra själar då vi fastar, ber eller läser ordet hela dagen. De flesta tycker inte om eller brukar tänka på offer och blod. Men detta är vad försoningen verkligen handlar om – ”blod”! Vi har inget Tempel och inget Levitiskt prästerskap som kan ge oss ett åskådligt exempel på vad som skulle ha hänt på den dagen, som är den enda dag som översteprästen var tillåten att gå in i det allra heligaste och inför YHVHs närvaro, men inte utan blod. Det är försoningsblodet som blidkade Skaparen, och därmed tillåter en människa att komma in i Hans närvaro. Men varför blod? 3 Mosebok 17:14 säger: ”Ty varje kropps liv är i dess blod, och det utgör dess liv. Därför sade jag till Israels barn: Ni skall inte äta blodet från något kött, ty varje kropps liv är dess blod.” Varför behöver Elohim bli blidkad? Han är Ande, suverän, allvetande, allsmäktig och har skapat allting. Varför skulle Han behöva blidkas? Eller är det någonting annat som försonas? Kanske man kan hitta det i Paulus ord när han använder termen ”rättfärdig” eller ”rättfärdigade”. Båda orden pekar direkt till ”lagen”. Synd är en våldshandling av den gudomliga lagen, då det faktiskt är Elohims lag som måste bli tillfredsställd, som vi ser om och om igen i både Tabernaklet och Templet - den sanna användningen av ett offer och behovet för blodet att bli placerat inför YHVH. När Han såg blodet, förlät Han den skyldige och i fallet om Israel, hela nationen. Vid berget Sinai, vid ”givandet av lagen”, stod nationen inför den starka närvaron och såg och hörde orden. De samtyckte med dessa ord och sa tillsammans: ”vi vill höra det och göra därefter”. Från och med då så var de bundna till välsignelserna och förbannelserna och blev medveten om ”lagarna om synd och död” och ”skuld och skam”. Hur var det möjligt att leva med ett samvete som fördömde oss varje gång vi brutit en enda aspekt i ”du skall” eller ”du skall inte”? Vi, som en nation, blev nu fullständigt beroende av nåden från Laggivaren. Men hur upplevde vi denna Laggivare vid Sinai? Det var med eld, höga ljud, skakande berg, blixtar, tillsammans med knäna som skakade under oss av fruktan. Vi kunde inte ens röra berget, för att inte tala om den starka närvaron. Bibeln är en bok som är full av YHVHs ingripanden i mänsklighetens liv och skapande. Varje dag har människan möte ansikte mot ansikte med en levande Elohim, men på grund av människans blindhet (i själva verket inte blindhet, bara tittar i mörkret), så är människan okunnig om YHVHs närvaro och verklighet. Job förstod mörkret och även psalmisten när han skrev: ”For jag upp till himmelen, så är Du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är Du också där… så skulle själva mörkret inte vara mörkt för Dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset. Ps 139:8,12 (1917) Vår andliga fiende vet hur viktigt blod är för försoningen av mänskligheten. Så han tog på sig själv att göra blodet avskyvärt och irrelevant för återlösning, och använder genom historien en blandning av filosofiska tekniker och av grafiska bilder av blod, till exempel, krig, våld och terror, i syfte för att ingjuta fruktan. Följden av detta blir att utgjutande av blod enbart betyder död och inte liv. Moderna religioner har försökt att flytta sig så långt bort från allt som har en antydning av blod, särskilt då med anmärkning på att det är föråldrat, omoraliskt och inhumant med blodsoffer, pekande då speciellt på ”Gamla Testamentets” Förbund och Högtidsdagar, som alla krävde blodsoffer. Den moderna människan är fortfarande genomsyrad av sin egen stolthet och självrättfärdighet, vrider sig vid tanken på att Gud har krav på ett mänskligt offer och blod. Hon vill blidka Gud genom någon sorts goda gärningar som kommer att ta bort skulden av att överträda Elohims stora budord och lagar och även Elohims egna ord när det gäller hur Han ser på ”blod”. Det skulle inte finnas något ”Nytt förbund” (eller förnyat förbund) om inte ”Mose Torah” pekar ut behovet av blod för dess genomförande, inte heller skulle vi ha kunskap om ”synd” och dess konsekvenser. Vi skulle inte ha någon förståelse över hur YHVH ser ”synd” och vad det krävs när Hans lagar är kränkta, och varför blod är nödvändigt för Honom för att bevilja förlåtelse som leder till försoning och liv. Kanske är alla “blodmånar” som vi sett under Högtidsdagarna där för att påminna oss om “blod” och vilken betydelse den har i ekonomin för den Allsmäktige Skaparen av denna värld, och vår gemenskap till Honom. Som ”hebreiska rötter” troende, kanske Yom Kippur blir ett lämpligt tillfälle till att läsa om och ha tanke kring ”blodet” med särskild tonvikt på Hebreerbrevet kapitel 9 och 10. Jag ber att vi kommer att få mer uppenbarelsekunskap om blodet som krävs på den tionde dagen i den sjunde månaden, kallad Yom HaKippurim. I Hans oförtjänta nåd och kärlek Ephraim |