|
Vår identitet
Den sanna historien av Guds ord och dess samband till Jakobs hus eller hela Israels hus. Vi behöver vara "uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Yeshua Messias själv". Ef 2:19-20 och han är även grunden för oss. "Ty en annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, vilken är Yeshua Messias" (och Hans smörjelse). 1 Kor 3:11 Vi vet dessutom att ”Yeshua Messias är densamme i går och i dag och i evighet”. Heb 13:8 När det gäller att veta vilka vi är, måste vi stå på Ordets grund och inte famla i mörker eller gissa oss till vilka vi är. Vi måste vara ledda av Guds Ande och Ordet. YHVH säger i sitt ord: ”Ty Han skall fullborda verket och förkorta det i rättfärdighet, för YHVH skall snart avsluta verket på jorden. Och, såsom Jesaja har förutsagt: Hade inte YHVH Sebaot lämnat kvar åt oss en säd, så hade vi blivit som Sodom och vi hade blivit som Gomorra". Rom 9:28-29 Vilken säd är det YHVH Sebaot pratar om här? Det är den säd som Han själv har valt ut. YHVH sa till Abraham att: ”Genom Isak skall du få dina efterkommande”. 1 Mos 21:12 I Hebreerbrevet 11:18 citerar Paulus samma ord: "Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande". Varför pratar Paulus om Abrahams säd som kom ur Saras moderliv? Vad är det som är så speciellt med Isak? I Romarbrevet 11 pratas det också om Isak och Rebecka som får 2 söner (Esau och Jakob) och där det står i vers 7 och 11: "Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn" och även att "den äldre ska tjäna den yngre". Det var Rebecka som födde en "utvald nation" - Jakob. "Ty ett löftesord var detta: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son. Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak. Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar". Rom 9:9-12 Många främlingar som inte var närstående eller släkt till den kallade och utvalda säden, hade slutit sig tillsammans med Israel genom århundranden och assimilerats. Till dem så var det också de från Abrahams andra fruar som hade slutit sig till Israel. Därför var aposteln Paulus tvungen att klargöra frågan om Israels sanna identitet: "Men inte så, som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som härstammar från Israel. Inte heller är de alla barn, därför att de är Abrahams säd, utan genom Isak skall säd uppkallas efter dig. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn efter köttet, utan de som är barn efter löftet, de räknas för säd. Ty ett löftesord är det ordet: Vid denna tid skall Jag komma, och då skall Sara ha en son". Rom 9:6-9. YHVH kom till Saras döda och ofruktsamma livmoder och gav det liv, viken Abrahams ”sperma” befruktade. Därför var inte Isak bara Abrahams utan också YHVHS barn. Här gjorde YHVH ett stort under. Guds eget DNA. Många gånger tolkar kyrkan skriftställena om löftets barn, till att det är det barn som är fött av Maria och inte det som föddes av Sara. Även om det står i klartext att det är Isak som är löftessonen. Kyrkan har känt sig tvungen att förklara apostelns skrivning utifrån ersättningsteologins ståndpunkt, så länge som det kan följas av och vara den dogmatiska tolkningen. Det är precis vad Nimrod gjorde när han byggde Babel och mobiliserade alla Noas familjer utom Sems och Evers familjer in i Nimrods kungarike av "en blandad hop". Om Gud verkligen hade börjat om och övergivit Sitt förbund och Sina löften med förfäderna, varför skulle Han ha börjat om från början? Varför skulle Han ersätta Sin löftesson Isak och Hans “utvalda säd” Jakob med en ”blandad hop”? Varför skulle vi då ägna vår uppmärksamhet till “de Gamla Testamentets” profeter? Petrus ger oss ett bra skäl till det: ”Ty ingen profetia har någonsin kommit till genom en människas vilja, utan heliga Guds människor har talat drivna av den Helige Ande”. 2 Petrus 1:21 Och Lukas säger: Honom (Yeshua) måste himlen ta emot tills de tider kommer, då allt som Gud har talat om genom alla sina heliga profeters mun från världens början, skall bli upprättat igen. Apg 3:21 I Efesierbrevet ser vi att apostlarna och profeterna utgör grunden för YHVHS hus/tempel. "Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Yeshua Messias själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett avskilt tempel i YHVH. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden". Ef 2:20-22 Yeshua kom för att återlösa och upprätta sin utvalda Jakobs familj (Luk 1:32-33) och kommer att upprätta Sitt Rike i dem som YHVH förutbestämde till att bli kallade och utvalda, som Mose profeterade: ”ett heligt folk inför YHVH, din Gud. Dig har YHVH, din Gud, utvalt till att vara Hans egendomsfolk [här skriver engelskan orden - a special treasure - en speciell skatt, pärla, klenod] framför alla folk som finns på jordens yta”. 5 Mos 7:6 YHVHS eget vittnesbörd är att vara trofast i att hålla fast i Sitt förbund och löftena till förfäderna. ”Men det var bara dina fäder YHVH hade behag till, så att han älskade dem, och han valde ut deras säd efter dem, nämligen er, framför alla andra folk, så som det är i dag”. 5 Mos 10:15 ”Och ni skall vara ett (kunga)rike av präster och ett avskilt folk [KJV har här ”nation” i stället för folk] åt mig”. Dessa är de ord, som du skall säga åt Israels barn”. 2 Mos 19:6 När vi läser i apostlarnas skrifter, måste vi komma ihåg att de inte hade tolkningen från ”kyrkofäderna”. De hade lärt sig genom Messias Ande och det var grundat i Tanach med fakta och sanningar. När vi stöter på citat från Gamla Testamentet i det Nya testamentet, måste vi se vart de ursprungliga texterna kommer ifrån och dess sammanhang. Apostlarna kanske bara använder en vers eller två från hela kapitlet och de hade noga både läst, studerat och övervägt hela budskapet innan de talade. Låt oss ta till exempel två citat från Hosea, som Paulus och Petrus använder: Då sade YHVH till honom: "Ge henne namnet Lo-Ruhama, ty jag skall inte mer förbarma mig över Israels hus, utan jag skall förkasta dem”. Hos 1:6 ”Han sade: Ge honom namnet Lo Ammi, ”Inte mitt folk”, ty ni är inte mitt folk, och jag vill inte höra till er”. Hos 1:9 Refererade Petrus till samma människor som Hosea gjorde, när han i 1 Pet 2:10 skrev: ”Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet”. Eller pratade han om en ”blandad hop”? Vilka tänkte Paulus på när han i Rom 9:26 skrev: ”Och det skall ske, att på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn”. Vilket är ett direkt citat från Hos 1:10. Paulus fortsätter i vers 27, sedan med ett annat citat från Jesaja: ”Men Jesaja utropar om Israel: Om antalet av Israels barn än var som sanden i havet, så skall bara en rest bli frälst”. som är från Jes 10:22 Det hebreiska ordet som är översatt med ”frälst” betyder faktiskt ”återvända” (shuv på hebreiska) och betyder också ”omvända sig, ångra”. (Kan det vara så att bara en rest ska återvända?) En fråga: Refererade Paulus till en ”blandad hop” eller höll han sig till det bokstavliga faktumet av, att säden av Isak och Jakob hade blivit så stort antal att det skulle vara omöjligt att räkna deras avkomlingar? Om han räknade de icke-israeliter skulle han ha sagt så och inte bara detta, som stod i Rom 9:6-9 där han precis hade definierat Guds sanna Israel. ”Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. Ty ett löftesord var detta: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.” Nej, han var inte på väg att göra Guds profetiska ord om intet. Även vi, borde inte vara så kvicka att hoppa in i den ”blandade hopens” slutsatser eller idéer, en blandning som är beskrivande för Babylon (betyder förvirring) och som också har effekten att förminska trofastheten från vår Allsmäktige Gud. Om Petrus förstod att Lo-Ami och Lo-Ruhamah, var Israels förlorade stammar, hur kan det komma sig att kyrkan ersatte dem med den ”blandade hopen”? Om YHVH talade om den profetiska bestämmelsen för Israels norra kungarike, varför skulle då Petrus, som skrev ner instruktionerna från Guds Ande, referera till någon annan grupp av människor? Och om han gjorde det, skulle han göra Guds Ord utan verkan. När Petrus adresserar sitt brev till ”främlingar”, använder han det grekiska ordet “parapidemos” (ett folk som bor vid sidan om de infödda, och som inte är av samma ras), som i hans ögon är dessa främlingar och utlänningar spridda utanför landet – eller i ”diasporan”? Detta ord har också vanligtvis använts när judar bosätter sig utanför Israel. Men det är inte bara judar som är i diasporan, det också de andra medlemmarna i Israels hus (de förlorade stammarna). Men, från en biblisk synpunkt, så är Efraims tillstånd mycket värre än Judarnas. De passar verkligen in i Paulus beskrivning i Efesierbrevet 2:12 ”att ni på den tiden var utan Messias/smörjelse [avskurna från smörjelsen som var på förfäderna], utestängda från medborgarskapet i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen”. Detta uttalande stämmer överens med att norra Israels folk (nordriket) blev förkastade, avskurna, utan förfäder, frånskilda och har varit främmande från och främlingar till Förbunden och Förfäderna. De har blivit oomskurna, inte bara i köttet utan också i hjärtat. Petrus för sin del, fortsätter introduktionen i sitt brev genom att definiera ”främlingarna” som han skriver till, även som de ”Utvalda (eklektos) enligt Gud, Fadern, förutbestämda (prognosis)” 1 Petrus 1:2 Petrus hade utan tvivel tanken på skriftstället: ”Ty du är ett avskilt folk inför YHVH, din Gud. Dig har YHVH, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta”. 5 Mos 7:6 och även som Amos ord: ”Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkter, därför skall jag också straffa er för alla era missgärningar”. Amos 3:2 med den senare delen i tanken, som gett aposteln en extra stimulans till att predika evangeliet om Yeshua, för att friköpa allas missgärningar. Jakob har YHVH utvalt åt sig, Israel är hans dyrbara egendom. (Ps 135:4 B2000) Ty Jakob har Den Evige valt, valt Israel till Sin egen klenod (Viveka Heymans svenska tolkning av Psaltaren 135:4 direkt från hebreiska.) Termen ”egendom, klenod” på engelska här ”special treasure” (används för det mesta i Torahn) är ”segulah”. Segulah var en enastående och unik skatt som varje forntida kung hade vid sidan av alla hans andra rikedomar och förvärv, något som han var mycket stolt över. Det var så som Israel var för hennes Kung – Hans exklusivt ägda skatt. Påminns du om en ”speciell skatt” från en av Yeshuas liknelser? ”Himmelriket är också likt en skatt som blivit gömd i en åker och som en man fann och gömde, och i sin glädje går han bort och säljer allt det han har och köper den åkern”. Matt 13:44 Yeshua refererar till Sin Faders utvalda folkgrupp eller ras, och den förutbestämda säden som han avlade i livmodern på Sara. ”För sitt stora namns skull skall YHVH inte förskjuta sitt folk, eftersom YHVH har beslutat att göra er till sitt folk”. 1 Sam 12:22 Låt oss ta en titt på vad profeten Jesajas skrifter säger, som är en annan favorit till apostlarna, för att stärka grunden och hjälpa till att förklara ”Guds rikes hemlighet” Mar 4:11 ”Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelse" och ”evangeliets hemlighet” ”Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd”. Ef 6:19 Genom profetens skrift hör vi det förlorade Israel som gråter ut till Gud, deras Fader: ”Du är ju vår Fader. Abraham vet inte längre av oss, Israel känner oss inte. Men du, YHVH, är vår Fader. Vår Återlösare av evighet är Ditt namn”. Jes 63:16 Paulus citat från Jesaja 10:22, i fråga om de många folkskarorna, är inte en bildlig framställning eller liknelse eller någon typ av ”skugga” utan ett konstaterande eller en verklighet, som bekräftar förbundet till förfäderna likaså som välsignelsen till Josef/Efraim: 1 Mos 48:19b ”och av hans ättlingar (Zera (hebreiska), säd, sperma) skall bli stora folk”. YHVH “som spände ut himlen och lade jordens grund, Jes 51:13 När YHVH ger ett löfte så övervakar Han också att Hans ord blir genomfört och slutfört. Sa inte YHVH att Han ”skall vaka över mitt ord för att fullgöra det”? Jer 1:12 ”Därför säger YHVH så till Jakobs hus, han som befriade Abraham: Jakob skall inte mer behöva blygas, hans ansikte skall inte längre blekna, ty när han, det vill säga hans barn, ser mina händers verk ibland sig, kommer de att hålla Mitt namn heligt. De kommer att hålla Jakobs Helige helig och bäva för Israels Gud”. Jes 29:22-23 “Ty YHVH skall befria Jakob och friköpa honom från den som är starkare än han. De skall komma och jubla på Sions höjd och strömma likt en flod till YHVHS goda” Jer 31:11-12a Och sedan igen från Jesaja: Så skall YHVHS friköpta vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skall komma över dem, men sorg och suckan skall fly bort. Jes 51:11 (Kommer ni ihåg kören vi sjöng en gång ”YHVHS förlossade vänder nu åter och kommer jublande till Sion”) Uppenbarligen kan man bara vända tillbaka till en plats, om man har varit där någon gång i det förflutna. Hur kan vi då ha varit i Sion? Nyckeln finns i återvändandet, först till vår identitet och sedan till platsen som kallas ”Sion”, som fick sitt namn från folket som också kallades – ”Sion”. ”Jag har lagt Mina ord i din mun och övertäckt dig med Min hands skugga för att plantera himlen och grunda jorden och för att säga till Sion: Du är Mitt folk”. Jes 51:16 Låt oss ta en titt på början av detta kapitel (Jes 51), eftersom det hör samman med det tidigare citatet från vers 16. Profetens början av uttalandet är mycket intressant: ”Hör på Mig, ni som far efter rättfärdighet, ni som söker YHVH. Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna, och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram. Se på er fader Abraham, och på Sara som födde er. Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom, och jag välsignade och förökade honom”. Jes 51:1-2 Vilka talar han till här? Varför ”se på Abraham” och ”Sara”? Är det på grund av YHVHS bestämmelse i den kvinnliga sidan av Isaks befruktning? Var Saras moderliv ”gruvan” som vi blev grävda ur? Kallar YHVH den kvinnliga sidan av Isaks liv för ”Sion”? Notera, detta är en fråga och inte en entydig slutsats. På samma sätt, är klippan som är nämnd här tron och livet av vår fader Abraham? Låt oss titta på detta märke, eller namn, som YHVH sätter på Sitt folk – ”Sion”. Intressant nog, så härleder många i världens nationer – Sionism – som synonymt med rasism. På ett helt annat sätt, kan de ha en aspekt… Petrus citerar fån Torahn för att identifiera dessa återlösta som: ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, (1 Pet 2:9, 2 Mos 19:2). Skriften kanske inte är politiskt korrekt i världens ögon, men YHVH identifierar Sion som ett utvalt släkte som kom från Saras livmoder. Och den säger att de återlösta kommer att återvända till Sion (Jes 51:11), där de har blivit ”återlösta genom Messias dyrbara blod” (1 Pet 1:18-19), som är deras familjeåterlösare och själva grunden för ”Sion”. ”Därför säger YHVH Gud så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval…” Jes 28:16, Matt 21:42, Rom 9:33, 1 Pet 2:6 Både Paulus och Petrus använder några signifikanta ord när de beskriver YHVHS syn gentemot Sitt folk, och kallar dem: ”förut har känt”, ”förutbestämt”, ”kallat”, ”rättfärdiggjort” ”Ty dem som han förut har känt, dem har han också förutbestämt att bli hans Sons avbilder, för att han skall vara den förstfödde bland många bröder. Men dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också rättfärdiggjort. Och dem som han har rättfärdiggjort har han också förhärligat”. Rom 8:29-30 Ibland är det svårt att få in det faktum, att de apostoliska breven kom genom uppenbarelsekunskap från Tanach (gamla testamentet). De nya förbundets författare hade inte någon konkordans eller kommentarer med korsreferenser till att uttyda saker ur sin kontext. Tyvärr har vi blivit influerade av kyrkofäderna och andra teologiska läror som att Skriften före Yeshua tid är typ skuggor med en substans av att allt är uppfyllt i ”Kristus”. Det ”gamla” har blivit irrelevant eftersom det var ”spikat på korset” och har försvunnit. Enligt denna lära så förde Yeshua och Guds Ande fram nya idéer som inte är relaterade till Torahn och profeterna, medan denna nya realitet fullföljs genom en religion kallad kristendom. Grunden är byggd på apostlarna och profeterna med Yeshua som är hörnstenen. Paulus varnar: ”Ty en annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, vilken är Yeshua Messias” 1 Kor 3:11, för Han är ”Ordet”. Paulus säger: ”Upphäver vi då Torahn genom tron? Nej, inte alls! Utan vi stadfäster Torahn” Rom 3:31! |